Efter lite stök o bök hemma gav jag mig av med en hoppande bil (hatar att köra andra bilar än min <3 audi) för att hämta johan på jobbet. Jag som självklart var stressad glömde så klart gpsen så den fick vi hämta sen. jag kom lite tidigt ändå så fick vänta 3 min på Johan innan han kom springande ut från jobbet. Så kul o se han springa ^^ Hem och hämta gpsen o sen iväg te KSS.

När vi kommer dit så är de ca 20 min sena säger de så vi kunde gå o fika om vi ville. Vi gick och köpte lite godis o drick på Pressbyrån. Sen hittade vi en mysig affär med massa söta barnkläder. Tom Johan ville köpa några! Då måste de vart söta för annars bryr han sig inte så mkt om sånt :p

Sen gick vi till antenental igen för att vänta ytterligare några minuter men sen kom doktorn. Vi pratade lite och jag fick beskriva mitt syndrom. När hon fått reda på det mesta så kom hon fram till att fostervattensprov var onödigt att göra för troligtvis kommer man inte se något där ändå. För att vara på säkra sidan ringde hon en doktor i Göteborg, men han sa samma sak. Tekniken finns inte i Europa. Men man kan göra ett prov o skicka iväg. Men det har de gjort förr o en gång kom provsvaret efter två år!!! O i de flesta fall fick de bara ett papper med bokstäver o papper som inte gjorde dem något klokare, snarare tvärtom.

Sen fick jag göra mitt första ultraljud =D Hon klämde lite på magen först o sa att de kändes väldigt tomt. Vad nervös jag blev. Har jag inbillat mig allt tänkte jag. Men sen förklarade hon att hon inte var van att känna efter så små krabater o att hon inte vågade tycka för hårt mot livmodern. 

När ultraljudet kom igång kollade hon först efter skelettet. Först såg de ut som att det inte var ihop växt på ett ställe, men vid en annan vinkel såg man att man att de visst var de..puh.. orolig mamma på ingång där annars :p
Sen fick vi se den lilla/lille. Mitt leende har nog aldrig vart så stort. O det gick verkligen inte sluta att le ;)

Själv hade jag räknat ut att jag var i vecka tolv + 4 men var i vecka tolv +6. Inte så dåligt räknat faktiskt. Så ny beräknad förlossnigsdag blev 17 juli nu istället för den 19e. Från huvudet till rumpan, som man brukar mäta foster i detta stadiet så var vår lilla krabat 6,5 cm lång. Tänk va liten! Minde än en hand. Men så söt va den. Man såg hur den nickade där inne i magen och en gång visade den sin hand. Precis som att hälsa på mamma och pappa =)
Doktorn tog kort som vi trodde vi skulle få, men de va att hon skulle kunna kolla barnet lite mer :( Men vi får kort nästa gång =)

När vi gick fick en ny tid till ultraljud. Läkaren ville hålla koll på mig så jag ska göra allt i skövde istället för här hemma. Men de får gå. Viktiga e ju att våran krabat får bästa vård som möjligt! Sen bar de donken för lite snabbmat o sen iväg o jobba.

Efter jobbet ringde jag Sara =D O vi pratade nästan två timmar denna gången med! Jag förstår inte att tiden bara försvinner när man pratar me henne. Men det har den ju alltid gjort. Jag har verkligen saknat pratstunderna med henne! Det har jag kännt nu de sista när ja pratat lite me henne. Vad skönt det är. Hon förstår mig o vill verkligen mitt bästa.. iaf som de känns. Hoppas allt löser sig för dig med gumman! De kommer de göra, de vet ja. 

Ne usch nu har detta blivit alldeles för långt. Inte många som orkar läsa de tror ja. Men vi höres!