Ingen i hela världen har sådan tur som jag. Jag har den helt mest fantastiska katten (Murre kan ingen slå dock), jag har den mest fantastiske pojkvännen (självklart har han sina brister men det är ju därför jag älskar honom) och jag har den underbaraste underbara flickan som finns i hela världen.

Satt och kollade på Topmodell innan och när det var slut gick jag in till Nora som ligger och sover i sin säng. Hon är så fin och vacker att jag blir varm i hela kroppen av att se henne. det bildas ett inre lugn såfort man ser hur rofylld hon är där när hon ligger och sover. Hon är en helt fantastisk varelse. Och det mest fantastiska e att det är jag och Johan som har skapat henne. Hur konstigt e inte det egentligen? När hennes liv började var hon ett litet embryo..så liten att man inte ens kunnat se det med blotta ögat... nu är hon en stor liten tjej. Hon är verkligen det bästa som har hänt mig. Utan henne vill jag inte leva.. det är hon som gör mitt liv till en mening.

Jag är i stort sett säker på att Johan känner samma sak. Det gör nog de flesta föräldrar för sina barn. Tur är väl det.. för tänk om man skulle få ett barn man inte kände någon koppling till alls. Vad hemskt det skulle vara.

Sen e jag glad för att jag har den pojkvännen jag har. Självklart är inte allt som en dans på rosor men de dåliga stunderna gör så att man uppskattar de bra =) Jag skulle inte vilja ha ett förhållande där jag inte skulle kunna vara mig själv för att undvika tjaffs och bråk. Självklart önskar man ibland att man slapp allt tjat.. men när allt lagt sig så har man det rätt bra ändå. Tänk om man träffat en kille som till en början var snäll och hur go som helst och sen började visa sin riktiga personlighet som inte alls är den man träffat och när man inte gör som han vill så slår han en..

Stinalina då.. ibörjan när vi kom hem med Nora kändes det lite som hon tyckte att man hade med ett Monster hem som skrek och snodde all uppmärksamhet. Luktade konstigt gjorde den med. Sen var det alltid jätteorättvist att Monstret fick hänga med Husse och Matte överallt medans hon fick stanna själv hemma.
Det var inga problem så.. men man märkte svartsjukekänslorna lite då och då.. hon har aldrig gjort Nora något som tur är...utan bara visat mig och Johan. Men nu är det så mycket bättre.. Nu får vi tid till båda två. Jag och Stina har riktigt mysiga mysstunder när Nora ligger och sover. Stina vaktar över Nora när hon e ledsen och hon gör oss uppmärksamma om det är något som inte är som det brukar vara.

Nu har vi blivit en enda stor lycklig familj.. tills nästa familjemedlem kommer och vänder upp och ner på alltihop.. när det nu sker ^^