9 månader 1 dag
tyckt att hon börjar bli tung.
Suttit och läst runt på lite bloggar just. Är väldigt glad att jag och Johan fortfarande är tillsammans. Det är en pers att få barn! Har man sprickor i förhållandet när man väntar barn så hur ska de bli bättre när barnet kommer? Det är inte en dans på rosor bara för att ett barn kommer. Det blir mycket värre.
Jag och Johan har haft vår svåraste period i vårt förhållande just efter att Nora kom. Mycket tror jag var för att det kom som en liten chock för oss båda hur det egentligen var. Jag hade kunnat förbereda mig rätt så bra.. värre var det för Johan som skjuter upp allt. Sen började ju inte Noras liv som de flesta andra bebisars och det tog något enormt på förhållande och krafter att vara ifrån varandra så mycket medans det var så mycket oro i luften.
Dessutom fick jag ett så mycket större försprång med Nora så jag tror Johan kände sig lite utanför. Vi har haft nåra bråk sen Nora kom.. de har vi.. de kan jag inte förneka.. vissa större än andra. Men vårt senaste större bråk löste det mesta. Det var mycket känslor om allt som kom ut och äntligen rensades luften och vi kunde hjälpa varann.. detta bråket va nångång i höstas.. efter det har det vart mycket bättre.. både jag och Johan har en helt annan förståelse för varann.
Han hade inte trott att det var så mycket jobb med en bebis i början.. plus att vi hade mycket mer jobb än de flesta andra. Sondmatning, jag var tvungen att pumba.. maten skulle vara rätt på millilitern, Neo sköterskor kom varannan dag för att väga och mäta och kolla hur maten fungerade.. alla dessa läkar besök fram och tillbaka...Sen att Nora var så liten gjorde inte saken bättre.
Nu när allt extra jobb är borta är det rätt skönt. Tillvaron har blivit helskön. Sitta och lyssna på Nora är något jag verkligen älskar. Igår satt hon själv längre stunder tom. Så snart är våran bebis ett minne blott och vi får en stor tjej.
Jag är glad att jag har haft Johan hela denna tiden.. det hade vart svårt annars.. men hade det vart mer bråk och osäkerhet hade det varit lättare att gå igenom själv. Bättre att lägga energin på bebisen än ett förhållande som tar på alla ens krafter. Så till er där ute som är gravida och har problem med er pojkvän... lägg energin på er själva och bebisen! Be pappan att finnas för bebisen om ni behöver hjälp.. men att båda ska tänka igenom er förhållande.. för det kommer inte bli lättare när bebisen är ute.
Måste bara tillägga att det är skrämmande många som är gravida med en pojkvän som sviker.. väldigt många bloggar handlar ju om det.. va ska man med killar till ;)
Nu kände jag mig träffad ;p
Å andra sidan håller jag ju med dig, det är inte någon dans på rosor och jag tror mina vänner tröttnar på mig efter allt tjat om att de inte ska skaffa barn så fort. Många av mina vänner har blivit jättesugna på att skaffa barn men det jag har gått igenom önskar jag inte ens min värsta fiende och då blir det ju att man tjatar och gnatar på dem om att de inte borde skaffa barn än. Jag får helt enkelt vända mig till min mamma och det känns ganska pinsamt och jobbigt att behöva göra det, jag menar, hon har ju sitt jobb och sitt liv och sin karl. Min mamma har sparat ihop till fyra semesterveckor + ett par lediga timmar bara för att kunna ta ledigt och hjälpa mig om det blir för kämpigt (plus att det blir hon som följer med på förlossningen och liknande).
Det är lätt att vara efterklok liksom... Hade jag vetat vad framtiden hade att ge hade jag antagligen inte behållt barnet heller.
Fast jag ångrar inte att jag behöll det, bara när kotten lyckas träffa mitt på urinblåsan så det nästan gör ont, då ångrar jag det en liten stund, fast bara på ett kärleksfullt sätt <3
hoho! utmaning finns att hämta i min blogg! ;)
