Tråkigt men sant
Jag kommer så småningom börja blogga på blogger..känns lite tråkigt att denna bloggen kommer bli död.. hittar ingenstans där man kan exportera bloggen heller :( Allt man skrivit här känns lite förgäves. Men blogger känns lite bättre. Man kan schemanlägga inlägg så ni inte märker när jag är i stugan och blir lidande av det. Min nya adress kommer iaf bli znutte.blogspot.com bloggen är långt från klar. Måste lära mig ett helt nytt sätt att designa bloggar på.
Det kommer nog ta sin tid. Jag har ju ändå designat bloggar på blogg.se några år och det har tatt några år att lära mig allt det jag kan nu. Men började iofs helt på 0 också och det gör jag ju inte denna gången.
Men de har inte stilmall o kodmall som de finns här och de flesta guider är skrivna för blogg.se. Men det löser sig. Det får ta sin tid. Tills bloggen är klar på blogger kommer jag att skriva här. Men så att ni alla blir medvetna om det hela. Kommer kanske förlora några läsare men känner att jag vill kunna schemanlägga inlägg.
Åker till stugan idag och kommer nog vara borta ett tag. Så det kommer inte bli mycket skrivande här känns det som. Men är jag vid en dator med internet så lovar jag att jag ska försöka att uppdatera!
Ha de bra så länge!
Ett stort tack!
Jahopp.. de va denna tisdagen snart över. Veckorna bara försvinner men känns långa ändå. Det är helgerna som försvinner för fort. Skönt att de blir långhelg till helgen. Den är väldigt välkommen. VIll umgås med mina älsklingar hela tiden.
Sen vill jag tacka S, F och F för att ni hjäpte mig igenom en av de svåraste tiderna jag haft sen jag flyttade hemifrån. Tack för ert underbara stöd och att jag fick prata och skriva av mig. Det hjälpte mig verkligen att samla tankarna och inse att allt skulle ordna sig på ett eller annat sätt. Jag är glad att allt är löst men utan er hade det blivit en mycket längre process inom mig än vad blev nu. Självklart är jag fortfarande orolig men den oron kommer försvinna bara tiden får gå.
Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er nog. Tack igen. Det betyder väldigt mycket för mig att ni ställde upp när jag behövde det som mest. Har blivit sviken många gånger men detta gav mig ett litet hopp om vänskapen. Jag vet iof att ni finns där bara jag öppnar mig. Men det är inte alltid så lätt att göra när man blivit sviken av andra man öppnat sig för. Men ni är guld värda och jag är glad att ni finns. Tack igen <3
S, F och F, ni vet vilka ni är hoppas jag!
Nu ska jag kolla de sista o sen sova <3
Allt känns mycket bättre idag
Efter att ha varit väldigt jobbigt under några dagar så känns allt mycket bättre nu. Jag hoppas verkligen det håller i sig. Jag är i alla fall säker på vad jag känner och det har jag ju alltid varit innerst inne. Ibland är det tur att man är så stark som man faktiskt är. Annars hade jag inte kommit dit där jag befinner mig idag. Denna bilden togs igår när de va läggdags. Svårt att ta kort när man ligger ner.. men se om vi inte kan fixa nåt finare nån dag sen. Vore kul med en riktig familjebild. Jag Älsklingen o Nora <3 o en på bara mig o älsklingen.. en riktigt fin sådan man kan hänga på väggen..
Allt känns så mycket härligare när man är glad!
Idag är det student. Jacobs.. inte klokt va tiden går fort.. tycker inte de va länge sen Johan sa att han skulle fira Jacobs konfirmation.. samma år som bi blev tillsammans.. då känner man sig gammal.. de börjar bli några år på nacken nu.. o många mer hoppas vi det blir för vi är starka tillsammans <3
Blir inte så mkt skrivande just nu.. ska göra mig iordning för att gå till affären o köpa lite blommor..
Avslutar i alla fall me lite andra bilder :)
Första bilden är från min och Noras promenad.
Andra bilden är när vi kom hem och hon sovit en liten stund och visar stolt vad hon kan.
Tredje bilden är tagen när vi sitter och väntar på att Johan ska komma med bussen.
Gick förresten över 15000 steg igår :) När jag och Nora hämtat älsklingen på station så tog vi en promenad till småbåtshamnen där vi satt och mös en stund och tittade på båtar o folk. Pratade lite och sen gick vi hem lyckliga och glada. Men idag blir det nog inte så många steg tyvärr. Hinner inte gå ut och gå en vända känner jag.. men blir ju promenad till stan och tillbaka i eftermiddag i alla fall.. de e nog 5000 steg ungefär :) Sen blir de ju lite mer såklart :)
Dags att pysa!
Ont i magen
Varför?
Gör allt bra igen!
Låt mig slippa må dåligt.
Betyder inte din familj mer än så?
Snälla nån.. skjut mig långsamt.. snälla!
(nån i världen borde kunna de)
Gör allt bra igen!
Låt mig slippa må dåligt.
Betyder inte din familj mer än så?
Snälla nån.. skjut mig långsamt.. snälla!
(nån i världen borde kunna de)
Suck..och åter suck
Suck igen.. har ont i huvudet så orkar inte göra nåt. Nora ligger och sover i sin säng och jag borde städa. Men hur kul är det med huvudvärk. Den vill inte gå över heller. Jobbigt säger jag bara.
Känner mig konstig till mods idag. Vet inte varför. Men konstig känner jag mig i alla fall. Tom på något sätt. Kan vara att jag vet att jag kommer vara själv till klockan fem.. eller själv o själv..jag har Nora o Stina.. men de e inte riktigt samma sak :p
De har vart så mycket det sista så det känns konstigt att inte göra nåt idag. Hade iofs gärna suttit och pratat med Niklas på Facebook.. men ska inte störa han när han jobbar har jag bestämt. Han måste ju få lite gjort med :p Åh va generös jag är :p Men det har varit kul att prata me han iaf. Verkar vara en trevlig prick =)
Då har man kollat runt på FB med.. suck på mig säger jag bara... borde ta tag o göra nån nytta. Börja med att försöka få bort huvudvärken.. blä.. usch jag är värsta anti idag.. inget e kul allt är bara jobbigt.. men ändå inte.. velig e jag :p
Ne detta blir inget vettigt likabra att sluta :p
Känner mig konstig till mods idag. Vet inte varför. Men konstig känner jag mig i alla fall. Tom på något sätt. Kan vara att jag vet att jag kommer vara själv till klockan fem.. eller själv o själv..jag har Nora o Stina.. men de e inte riktigt samma sak :p
De har vart så mycket det sista så det känns konstigt att inte göra nåt idag. Hade iofs gärna suttit och pratat med Niklas på Facebook.. men ska inte störa han när han jobbar har jag bestämt. Han måste ju få lite gjort med :p Åh va generös jag är :p Men det har varit kul att prata me han iaf. Verkar vara en trevlig prick =)
Då har man kollat runt på FB med.. suck på mig säger jag bara... borde ta tag o göra nån nytta. Börja med att försöka få bort huvudvärken.. blä.. usch jag är värsta anti idag.. inget e kul allt är bara jobbigt.. men ändå inte.. velig e jag :p
Ne detta blir inget vettigt likabra att sluta :p
1 år, BVC och Förlossnings och sjukhusberättelsen (kommer bli JÄTTE långt)
Igår fyllde vår älskade skitunge ett år. Hon fick många fina presenter och mer kommer hon ju få på sitt första kalas på lördag :) Vi började dagen med att bara ligga o mysa och leka tillsammans. Sen städade jag lite och Nora busade hej vilt. Vid tio kom Gunvor och hämtade Nora och de gick ut på promenad. När de kom hem så gick jag o F ut med henne och gick till stan och åt lunch och handlade lite. Nora va trött men ville inte sova den lilla nyfikna sötisen :)
När vi kom hem var det att ta de lite lugnt för sen vid sex kom farmor o farfar farbror o faster. Det var dags för tårta. Nora fick äta själv med händerna och hon tyckte det var smaskens. Men tårtan skulle inte vara fluffig utan platt tyckte hon. Så hon slog på den först innan hon åt den :p Tror hon tyckte dagen var lyckad för hon ville inte sova ifrån den. Låg i sängen och pratade hela kvällen. Hon somnade nog inte för natten förrän runt elva någon gång. Så ni kan ju gissa vem som ligger o sover hela dagen idag :p
Idag har vi varit på BVC. Nora fick sitt 1 års vaccin. Det gick jättebra. Lite ledsen medans J höll fast henne och under tuden vaccinet sprutades in. Men det gick över så fort. Hon vägde 7390g..100g mindre än sist. Men det är inte konstigt eftersom hon var så dålig länge och så har hon ju börjat krypa som bara den och rör på sig hela dagarna. Så det var inga konstigheter med det. 66.5cm lång var hon och huvudmåttet var bra det med. Nästa besök blir på Neo den 26 maj :)
Hmm undra vart min kalender från förra året är nu då.. så jag inte ljuger för er ^^
Allt började i början av april. Helt plötsligt fick jag svåra buksmärtor. Jag hade så ont så att jag inte ens kunde sätta mig upp från liggande läge. Så jag och Johan åkte in till förlossningen men de kunde inte hitta något fel så vi blev hemskickade igen. Smärtan gick över under natten.
Två veckor senare var det dags igen. Den 19 april åkte jag in ännu en gång med buksmärtor. Denna gången gjorde de en mer ordentlig undersökning med ultraljud och sånt.. men de hittade inget denna gången heller. Jag får åka hem igen. Denna gången går inte smärtan över så vi ringer förlossningen dagen därpå igen. De vet inte vad det kan vara men de säger till mig att försöka röra på mig.. bullshit.. jag kommer ju inte ens upp ur sängen. Det tog 5-10 minuter att ta mig från liggande till sittande läge. Nåt är ju fel.. men de vill inte att vi kommer in utan de sjukskriver mig 1 vecka. Smärtan avtar lite men blir inte helt bra.
00.30 Natten till den 23e april när jag ska lägga mig så bara de forsar vätska ur underlivet på mig. Är det vattnet eller är det bara en väldigt tunnflytande flytning eller är det jag som inte kan hålla tätt.. fast urin borde de ju inte vara eftersom jag precis kissat.. många tankar flög igenom huvudet. Jag ringer förlossningen och de tycker jag ska komma in eftersom de inte låter så bra. Jag försöker få tag i Johan som är på jobbet. Det är inte de lättaste. Jag ringer o ringer men ingen svarar på någon telefon. Tillslut svarar Kata på jobbet och hon springer till Johans avdelning och han kommer så jag får prata med han. Han blir väldigt orolig och kör i 110 hem till mig. Vi åker iväg och i Skara kommer vi på att vi måste tanka vilket vi skyndar oss att göra.
Vid det laget är mina byxor helt plaskblöta mellan benen. Känns inte särskilt härligt kan jag ju inte påstå.
Väl inne på förlossningen får jag göra ctg kruva o de lyssnar på hjärtat och gör ett ultraljud. Allt ser normalt ut. Läkarn tror att det bara varit en tunnflytande flytning men vill ta ett prov ifall så det var bara att lägga sig i gynstolen för första gången i sitt liv. Tänkte inte ens på det då.. när hon tagit klart provet skulle det analyseras i microskop... hon sa att det är nog bara en flytning så vi skulle inte vara oroliga.
Vi får vänta en bra stund men sen kommer hon äntligen. Men hon har en bekymmersam min. Det var vatten. De skickar mig i säng med en gång. Jag får inte ens gå upp på toa. Men självklart blir jag kissenödig och får kissa på ett bäcken. Men det kommer ju inget. Efter många om o men och flera timmar senare får jag igenom att i alla fall få gå på toa. Va skönt det var och vad mycket det kom! Johan sover med mig på förlossningen han är väldigt orolig. Jag med såklart. Vad ska hända nu. Jag är ju bara i vecka 27+2. På morgonen får jag veta att jag ska flyttas till Östra i Göteborg. Jag ska åka ambulanstransport dit i liggande läge och en barnmorska ska hänga med ifall förlossningen sätter igång. Johan åker hem och sover några timmar för att sedan komma till Göteborg och sova där en natt.
24 april. Morgonen börjar med massa prover och ultraljud. Allt ser bra ut men jag läcker fortfarande vatten och de har ingen aning om varför vattnet gick. Johan åker hem och jag får ligga kvar där i min ensamhet.
25 april var det dags för oss att flytta och jag låg i Göteborg helt själv och hade jättetråkigt. Inget att göra och inte ens en tv på rummet. Jag fick bara vara uppe och kissa annars skulle jag ligga ner även när jag åt helst. Det var svårt.
jag låg i Göteborg till den 28e april. De sa hela tiden att jag skulle få åka hem när jag var i vecka 28+0. När dagen ÄNTLIGEN kom visste de inte om jag skulle få åka till Skövde eller ej. De var oroade för flytten. Jag var helt förstörd. Ville inte vara en sekund extra i Göteborg. Det var så långt bort från alla. Det enda positiva var att man fick ha på mobilen och att maten var underbart god. Men tillslut kom glädjebeskedet JAG SKULLE FLYTTAS!!!!
Ambulans tillbaka till Skövde och väl framme ville jag bara komma till mitt Rum och få telefonen inkopplad. Men det tog ju tid såklart. Mamma kom och hälsade på som tur var så det var lite stöd och tröst i alla fall. Men min älskling kunde jag inte få tag i. Det var väldigt jobbigt att behöva göra detta ensam. Jag röntgade nacken för att de skulle kolla att allt var bra ifall jag skulle behövas sövas under förlossningen. Men det var inget att anmärka på där som tur va :)
Tiden i skövde gick så mycket snabbare än i Göteborg eftersom jag fick så mycket mer besök. Älsklingen hade börjat jobba igen men han åkte så mycket han orkade med till mig. Det tog verkligen på hans krafter med allt pendlande o nattarbete och oro. Det var inte lika mycket undersökningar i Skövde som det var i Göteborg utan mest bara kolla så att allt var bra och att det inte kommit några infektioner. Jag fick röntga bäckenbenet och det var det minsta läkaren hade sett i hela sitt liv. Hela tiden hade de låtit som att skulle jag föda nu så är fostret så litet att det inte kommer vara några problem. Men han sa såhär till mig:
Zenita, jag har aldig i hela mitt liv sett så litet bäcken innan. Sätter förlossningsarbetet igång idag så blir det en vaginal förlossningen men startar det imorgon eller senare så blir det kejsarsnitt. Varför det inte blir det idag är för att alla papper måste bli klara så vi får hoppas att det inte sätter igång.
Så nu var det på svart på vitt. Jag fick rätt mot doktorerna som var så säkra på att det inte var någon fara med vaginal förlossning innan vecka 34. Nu var jag i vecka 28 och det var redan risk med det.
Den 4e maj fick jag sån fruktansvärd mensvärk. De tog ett infektionsprov och det låg på 30.. jag hade legat på 11 nån dag innan och det var bra o 30 var alldeles för högt tyckte dem men ville vänta. På natten blev värken värre och jag flyttades till förlossningen. Infektionsprovet fortsätter att öka o ligger på 32 dagen efter. Men de sa att jag skulle få åka upp på BB igen.. men de va så mycket att göra så jag fick bara ligga o vänta o vänta o vänta.. jag hatar verkligen sånt. ville upp till min telefon o tv :p BB hade ju blivit mitt "hem". Ville vara där med all personal man börjat känna för de på förlossningen var bara stressade o otrevliga. jag hade lite småverkar under dagen men CTGt visade inga så de tog de inte på så stort allvar.
Men värkarna blir bara mer o mer regelbunda och ännu mer prover tas. Jag är så sönderstucken att de får inte ut något blod nånstans. Så de går o hämtar en annan sköterska som sätter i en nål i min arm. Hon frågar de andra varför de inte kört ner mig till förlossningen för jag har ju förlossningsrosor på kinderna. 21.00 får jag åka ner till förlossningen och jag ringer efter Johan som kommer såfort han kan. Infektionsprovet visar nu 41! Det bara stiger o stiger! CTG visar fortfarande inga värkar men nu kommer de regelbundet var femte minut. Beslut om att jag ska snittas tas eftersom infektionsproverna bara stiger.
23.00 så börjar alla förberedelser. Kateter sätts in och jag får två olika drop. 23.40 kommer jag till operationssalen och de sätter bedövning. jag börjar domna bort i från brösten och neråt. Snart kan jag inte röra benen längre. Det var en riktig läskig känsla. Såhär känns det att var förlamad tänker jag. De kopplar mig till massa olika maskiner och det kommer hela tiden in mer o mer folk in i salen. Vi är hur många som helst.
00.10 Kommer Nora ut. De hade haft lite svårt att ta ut henne för det visade sig att jag hade två(!) livmödrar. En fullt utvecklad o en outvecklad. Så de fick göra ett större snitt och ett Tsnitt i livmodern. Men allt gick bra. Nora får jag inte ens se. Jag märker inte ens att de tar upp henne. jag hör att dörren öppnas o stängs men tror det är en sköterska som kommer eller går. Då säger läkaren att de just gick ut med mitt lilla barn. jag blev helt chokad. Efter en liten stund kommer narkosläkarn och berättar att jag fått en liten flicka och hon ser ut att vara frisk och stark. jag börjar gråta.
Johan får hänga med Nora när hon åker upp till Neo medans jag får ligga kvar på operationsbordet för att bli igensydd.
När Johan kommer ner igen berättar han att inte var stor. Hon vägde 1360g o var 38cm. Hon var jättesöt men jätteliten. Vi pratar lite o sen somnar vi. Johan somnar en timme innan mig. Jag får bara sova 2.5 timme innan de kommer med frukost på silverbricka. Vi äter o det är jättegott. Vid 10.00 flyttas vi till BB och jag får äntligen komma in till Neo och kolla på mitt lilla underverk. Hon ligger i kuvösen och jag har aldrig sett en sån liten människa föruut. Det går inte ens föreställa sig så liten hon var. Så små händerna var, så små fötterna var. Min lilla docka.
Nu klarar jag inte av att skriva mer. Sitter nästan och gråter. Det är väldigt mycket känslor o det hela. Jag berättar om Neo en annan dag sen eller senare idag..
Hoppas ni orkar läsa allt <3
När vi kom hem var det att ta de lite lugnt för sen vid sex kom farmor o farfar farbror o faster. Det var dags för tårta. Nora fick äta själv med händerna och hon tyckte det var smaskens. Men tårtan skulle inte vara fluffig utan platt tyckte hon. Så hon slog på den först innan hon åt den :p Tror hon tyckte dagen var lyckad för hon ville inte sova ifrån den. Låg i sängen och pratade hela kvällen. Hon somnade nog inte för natten förrän runt elva någon gång. Så ni kan ju gissa vem som ligger o sover hela dagen idag :p
Idag har vi varit på BVC. Nora fick sitt 1 års vaccin. Det gick jättebra. Lite ledsen medans J höll fast henne och under tuden vaccinet sprutades in. Men det gick över så fort. Hon vägde 7390g..100g mindre än sist. Men det är inte konstigt eftersom hon var så dålig länge och så har hon ju börjat krypa som bara den och rör på sig hela dagarna. Så det var inga konstigheter med det. 66.5cm lång var hon och huvudmåttet var bra det med. Nästa besök blir på Neo den 26 maj :)
Hmm undra vart min kalender från förra året är nu då.. så jag inte ljuger för er ^^
Allt började i början av april. Helt plötsligt fick jag svåra buksmärtor. Jag hade så ont så att jag inte ens kunde sätta mig upp från liggande läge. Så jag och Johan åkte in till förlossningen men de kunde inte hitta något fel så vi blev hemskickade igen. Smärtan gick över under natten.
Två veckor senare var det dags igen. Den 19 april åkte jag in ännu en gång med buksmärtor. Denna gången gjorde de en mer ordentlig undersökning med ultraljud och sånt.. men de hittade inget denna gången heller. Jag får åka hem igen. Denna gången går inte smärtan över så vi ringer förlossningen dagen därpå igen. De vet inte vad det kan vara men de säger till mig att försöka röra på mig.. bullshit.. jag kommer ju inte ens upp ur sängen. Det tog 5-10 minuter att ta mig från liggande till sittande läge. Nåt är ju fel.. men de vill inte att vi kommer in utan de sjukskriver mig 1 vecka. Smärtan avtar lite men blir inte helt bra.
00.30 Natten till den 23e april när jag ska lägga mig så bara de forsar vätska ur underlivet på mig. Är det vattnet eller är det bara en väldigt tunnflytande flytning eller är det jag som inte kan hålla tätt.. fast urin borde de ju inte vara eftersom jag precis kissat.. många tankar flög igenom huvudet. Jag ringer förlossningen och de tycker jag ska komma in eftersom de inte låter så bra. Jag försöker få tag i Johan som är på jobbet. Det är inte de lättaste. Jag ringer o ringer men ingen svarar på någon telefon. Tillslut svarar Kata på jobbet och hon springer till Johans avdelning och han kommer så jag får prata med han. Han blir väldigt orolig och kör i 110 hem till mig. Vi åker iväg och i Skara kommer vi på att vi måste tanka vilket vi skyndar oss att göra.
Vid det laget är mina byxor helt plaskblöta mellan benen. Känns inte särskilt härligt kan jag ju inte påstå.
Väl inne på förlossningen får jag göra ctg kruva o de lyssnar på hjärtat och gör ett ultraljud. Allt ser normalt ut. Läkarn tror att det bara varit en tunnflytande flytning men vill ta ett prov ifall så det var bara att lägga sig i gynstolen för första gången i sitt liv. Tänkte inte ens på det då.. när hon tagit klart provet skulle det analyseras i microskop... hon sa att det är nog bara en flytning så vi skulle inte vara oroliga.
Vi får vänta en bra stund men sen kommer hon äntligen. Men hon har en bekymmersam min. Det var vatten. De skickar mig i säng med en gång. Jag får inte ens gå upp på toa. Men självklart blir jag kissenödig och får kissa på ett bäcken. Men det kommer ju inget. Efter många om o men och flera timmar senare får jag igenom att i alla fall få gå på toa. Va skönt det var och vad mycket det kom! Johan sover med mig på förlossningen han är väldigt orolig. Jag med såklart. Vad ska hända nu. Jag är ju bara i vecka 27+2. På morgonen får jag veta att jag ska flyttas till Östra i Göteborg. Jag ska åka ambulanstransport dit i liggande läge och en barnmorska ska hänga med ifall förlossningen sätter igång. Johan åker hem och sover några timmar för att sedan komma till Göteborg och sova där en natt.
24 april. Morgonen börjar med massa prover och ultraljud. Allt ser bra ut men jag läcker fortfarande vatten och de har ingen aning om varför vattnet gick. Johan åker hem och jag får ligga kvar där i min ensamhet.
25 april var det dags för oss att flytta och jag låg i Göteborg helt själv och hade jättetråkigt. Inget att göra och inte ens en tv på rummet. Jag fick bara vara uppe och kissa annars skulle jag ligga ner även när jag åt helst. Det var svårt.
jag låg i Göteborg till den 28e april. De sa hela tiden att jag skulle få åka hem när jag var i vecka 28+0. När dagen ÄNTLIGEN kom visste de inte om jag skulle få åka till Skövde eller ej. De var oroade för flytten. Jag var helt förstörd. Ville inte vara en sekund extra i Göteborg. Det var så långt bort från alla. Det enda positiva var att man fick ha på mobilen och att maten var underbart god. Men tillslut kom glädjebeskedet JAG SKULLE FLYTTAS!!!!
Ambulans tillbaka till Skövde och väl framme ville jag bara komma till mitt Rum och få telefonen inkopplad. Men det tog ju tid såklart. Mamma kom och hälsade på som tur var så det var lite stöd och tröst i alla fall. Men min älskling kunde jag inte få tag i. Det var väldigt jobbigt att behöva göra detta ensam. Jag röntgade nacken för att de skulle kolla att allt var bra ifall jag skulle behövas sövas under förlossningen. Men det var inget att anmärka på där som tur va :)
Tiden i skövde gick så mycket snabbare än i Göteborg eftersom jag fick så mycket mer besök. Älsklingen hade börjat jobba igen men han åkte så mycket han orkade med till mig. Det tog verkligen på hans krafter med allt pendlande o nattarbete och oro. Det var inte lika mycket undersökningar i Skövde som det var i Göteborg utan mest bara kolla så att allt var bra och att det inte kommit några infektioner. Jag fick röntga bäckenbenet och det var det minsta läkaren hade sett i hela sitt liv. Hela tiden hade de låtit som att skulle jag föda nu så är fostret så litet att det inte kommer vara några problem. Men han sa såhär till mig:
Zenita, jag har aldig i hela mitt liv sett så litet bäcken innan. Sätter förlossningsarbetet igång idag så blir det en vaginal förlossningen men startar det imorgon eller senare så blir det kejsarsnitt. Varför det inte blir det idag är för att alla papper måste bli klara så vi får hoppas att det inte sätter igång.
Så nu var det på svart på vitt. Jag fick rätt mot doktorerna som var så säkra på att det inte var någon fara med vaginal förlossning innan vecka 34. Nu var jag i vecka 28 och det var redan risk med det.
Den 4e maj fick jag sån fruktansvärd mensvärk. De tog ett infektionsprov och det låg på 30.. jag hade legat på 11 nån dag innan och det var bra o 30 var alldeles för högt tyckte dem men ville vänta. På natten blev värken värre och jag flyttades till förlossningen. Infektionsprovet fortsätter att öka o ligger på 32 dagen efter. Men de sa att jag skulle få åka upp på BB igen.. men de va så mycket att göra så jag fick bara ligga o vänta o vänta o vänta.. jag hatar verkligen sånt. ville upp till min telefon o tv :p BB hade ju blivit mitt "hem". Ville vara där med all personal man börjat känna för de på förlossningen var bara stressade o otrevliga. jag hade lite småverkar under dagen men CTGt visade inga så de tog de inte på så stort allvar.
Men värkarna blir bara mer o mer regelbunda och ännu mer prover tas. Jag är så sönderstucken att de får inte ut något blod nånstans. Så de går o hämtar en annan sköterska som sätter i en nål i min arm. Hon frågar de andra varför de inte kört ner mig till förlossningen för jag har ju förlossningsrosor på kinderna. 21.00 får jag åka ner till förlossningen och jag ringer efter Johan som kommer såfort han kan. Infektionsprovet visar nu 41! Det bara stiger o stiger! CTG visar fortfarande inga värkar men nu kommer de regelbundet var femte minut. Beslut om att jag ska snittas tas eftersom infektionsproverna bara stiger.
23.00 så börjar alla förberedelser. Kateter sätts in och jag får två olika drop. 23.40 kommer jag till operationssalen och de sätter bedövning. jag börjar domna bort i från brösten och neråt. Snart kan jag inte röra benen längre. Det var en riktig läskig känsla. Såhär känns det att var förlamad tänker jag. De kopplar mig till massa olika maskiner och det kommer hela tiden in mer o mer folk in i salen. Vi är hur många som helst.
00.10 Kommer Nora ut. De hade haft lite svårt att ta ut henne för det visade sig att jag hade två(!) livmödrar. En fullt utvecklad o en outvecklad. Så de fick göra ett större snitt och ett Tsnitt i livmodern. Men allt gick bra. Nora får jag inte ens se. Jag märker inte ens att de tar upp henne. jag hör att dörren öppnas o stängs men tror det är en sköterska som kommer eller går. Då säger läkaren att de just gick ut med mitt lilla barn. jag blev helt chokad. Efter en liten stund kommer narkosläkarn och berättar att jag fått en liten flicka och hon ser ut att vara frisk och stark. jag börjar gråta.
Johan får hänga med Nora när hon åker upp till Neo medans jag får ligga kvar på operationsbordet för att bli igensydd.
När Johan kommer ner igen berättar han att inte var stor. Hon vägde 1360g o var 38cm. Hon var jättesöt men jätteliten. Vi pratar lite o sen somnar vi. Johan somnar en timme innan mig. Jag får bara sova 2.5 timme innan de kommer med frukost på silverbricka. Vi äter o det är jättegott. Vid 10.00 flyttas vi till BB och jag får äntligen komma in till Neo och kolla på mitt lilla underverk. Hon ligger i kuvösen och jag har aldrig sett en sån liten människa föruut. Det går inte ens föreställa sig så liten hon var. Så små händerna var, så små fötterna var. Min lilla docka.
Nu klarar jag inte av att skriva mer. Sitter nästan och gråter. Det är väldigt mycket känslor o det hela. Jag berättar om Neo en annan dag sen eller senare idag..
Hoppas ni orkar läsa allt <3
Inte mycket att berätta
Sitter i Mullsjö hos mamma nu. Hon tjatar i telefon. Nora ligger o tjatar i mammas säng och jag sitter o latar mig helt i oordning vid datorn. Men ska äta lunch snart så ska göra mig iordning efter det.
Har inte hänt särskilt mycket idag. Gick upp klockan 7 och matade Nora o efter det har jag inte sovit någonting. Blir kanske till att sova middag.
Saknar min lilla älskling. Han jobbar och står i. Va snäll och ringde till Försäkringskassan åt honom idag. Men det vet han inte ens att han behövde göra :p
Vad man önskar att vara gravid ibland. Såfort man ser någon med gravidmage så saknar man det. Man var så stolt över sin mage. Något man verkligen inte är nu.
E lite ledsen också för jag har ont i ena foten. Den är svullen och jobbig. Vet inte varför. Jag som vill ut och gå. I Stockholm gick vi nästan 13000 steg ena dagen o lite mer än 15000 andra dagen. Va ju en jättebra start till 10 000 steg om dagen...men men...gick 4-5000 steg igår utomhus med ond fot.. sen gick jag ju endel inne med.. så det är inte så jätteilla ändå.. men såfort foten e bra ska jag ta o gå ut o gå. Nora tycker det är kul nu med när hon får se lite =)
Blev lite hoppigt inlägg idag.. men så e de ibland
Har inte hänt särskilt mycket idag. Gick upp klockan 7 och matade Nora o efter det har jag inte sovit någonting. Blir kanske till att sova middag.
Saknar min lilla älskling. Han jobbar och står i. Va snäll och ringde till Försäkringskassan åt honom idag. Men det vet han inte ens att han behövde göra :p
Vad man önskar att vara gravid ibland. Såfort man ser någon med gravidmage så saknar man det. Man var så stolt över sin mage. Något man verkligen inte är nu.
E lite ledsen också för jag har ont i ena foten. Den är svullen och jobbig. Vet inte varför. Jag som vill ut och gå. I Stockholm gick vi nästan 13000 steg ena dagen o lite mer än 15000 andra dagen. Va ju en jättebra start till 10 000 steg om dagen...men men...gick 4-5000 steg igår utomhus med ond fot.. sen gick jag ju endel inne med.. så det är inte så jätteilla ändå.. men såfort foten e bra ska jag ta o gå ut o gå. Nora tycker det är kul nu med när hon får se lite =)
Blev lite hoppigt inlägg idag.. men så e de ibland
Torsdag morgon
Gick upp vid sju idag. E lite småseg.. men lika bra att vänja sig vid att gå upp tidigt nu. Någon måtta måste de ju vara när Johan börjar jobba på måndag. Då kan jag ju inte lika o lata mig hela dagarna i sängen. Ska visserligen ner till Mullsjö efter babysimmet och stanna där några dagar.. men ändå. Likabra att skärpa till sig för då blir det så mycket mer tid över till annat plus att jag och Nora kan börja gå en morgonpromenad efter hennes frukost. Då kanske man kan tappa några kilon.
Vill ju börja gå ca 10 000 steg om dagen i alla fall. Det skulle inte skada. Har slarvat med mina pulver undertiden jag vart sjuk och efter. Men ska ta nya tag på måndag igen. Då kommer jag antagligen vara hungrig till max. Känns lite onödigt att börja med dem nu när jag slarvat så och så ska vi till stockholm på lördag och då kan jag ju ändå inte släpa med mig allt.
Måndag blir en bra dag :)
Fick lite smått panik innan. Hittade inte bilderna från när Nora föddes. Neeeej tänkte jag.. säg inte att jag råkade rensa bort dem när ja grejjade med min dator. Men hittade dem ingenstans på min. Men nåt i mitt minne sa mig att jag aldrig haft dem på min dator. Jag tar ju aldrig bort bilder. Satte mig vid Johans dator. Och hittar dem inte där heller. Paniken stiger till max. Jag rensade ju hans dator för ett tag sen. Slängde saker som var onödiga. Tänk om bilderna råkade hänga med av bara farten. Vad gör jag då?
Jag letar o letar men tillslut hittar jag dem i en undermapp på hans dator. Vilken tur säger jag bara. Vet inte vad jag skulle gjort annars. Sätta mig och gråta i ett hörn tror jag :p Men nu slipper jag det som tur är :)
Men ska hänga upp en tvätt nu. Vi höres!
Vill ju börja gå ca 10 000 steg om dagen i alla fall. Det skulle inte skada. Har slarvat med mina pulver undertiden jag vart sjuk och efter. Men ska ta nya tag på måndag igen. Då kommer jag antagligen vara hungrig till max. Känns lite onödigt att börja med dem nu när jag slarvat så och så ska vi till stockholm på lördag och då kan jag ju ändå inte släpa med mig allt.
Måndag blir en bra dag :)
Fick lite smått panik innan. Hittade inte bilderna från när Nora föddes. Neeeej tänkte jag.. säg inte att jag råkade rensa bort dem när ja grejjade med min dator. Men hittade dem ingenstans på min. Men nåt i mitt minne sa mig att jag aldrig haft dem på min dator. Jag tar ju aldrig bort bilder. Satte mig vid Johans dator. Och hittar dem inte där heller. Paniken stiger till max. Jag rensade ju hans dator för ett tag sen. Slängde saker som var onödiga. Tänk om bilderna råkade hänga med av bara farten. Vad gör jag då?
Jag letar o letar men tillslut hittar jag dem i en undermapp på hans dator. Vilken tur säger jag bara. Vet inte vad jag skulle gjort annars. Sätta mig och gråta i ett hörn tror jag :p Men nu slipper jag det som tur är :)
Men ska hänga upp en tvätt nu. Vi höres!
Titta vad liten hon var. Min lilla tjej. Vilken kämparglöd du haft i ditt liv.
Mamma älskar dig <3
Mamma älskar dig <3
Onsdag
Idag är det onsdag redan! Det är inte klokt. Vart har denna veckan tagit vägen egentligen? Ska snart åka iväg till stugan och städa där lite och grejja. Är rätt trött så vi får väl se hur det går. Man kanske piggnar till när man kommer ut. Vi får hoppas på det. Den 28e april ska jag på arbetsintervju på Skara Sommarland. Fast vet inte om jag kan tacka jag om jag får jobbet. Beror på vilka tider det är för Nora börjar ju inte på dagis förrän den 1 augusti och Johan jobbar ju till juli någon gång.
Samtidigt längtar jag verkligen efter att komma ut i arbetslivet. Är trött på att gå hemma nu. Det räcker med ett år. Det är snart ett år sen jag jobbade. Det är inte klokt..den 21 är det 1 år sen.. det är bara 6 dagar kvar.. riktigt konstigt känns der faktiskt... inte konstigt att man saknar att jobba.
För ett år sen hade jag väldiga magsmärtor vid denna tiden. Jag åkte till KSS två gånger med smärtor i magen och de visste inte vad det var.. andra gången blev jag sjukskriven för då hade jag så ont att jag knappt kunde komma upp ur sängen. Det tog i alla fall minst 5 minuter att ta sig från liggande ställning till sittande. Första gången gick smärtorna över under första dygnet.. andra gången de kom höll de i sig mer än en vecka. Den gången blev jag sjukskriven.. men kom aldrig mer tillbaka till jobbet för vattnet gick efter halva den sjukskrivningsveckan.
Men hinner inte skriva ner hela historien nu.. får skriva den ikväll om jag inte är för trött för nu måste jag göra mig iordning för att åka till stugan!
Ciao!!
Dubbelsidig Öroninflammation
Jahapp då har man vart hos läkarn. Besöket kostade 120 kr.. usch säger jag bara.. bättre att vara gravid o få de gratis :p Fick vänta 15 minuter extra på att få komma in och väl inne tog det MAX 5 min. Läkarn ställde lite rutinfrågor för att veta vad han skulle göra. Han lyssnade på lugorna och där fanns det slem sa han. Sen skulle han kolla öronen. Första örat gick så snabbt så jag fattade inte ens att han kollat i det :p
Han konstaterade med en gång att det var öroninflammation.. likaså i andra örat. Suck.. dubbelsidig öroninflammation.. kul säger jag bara.. o vi som ska te sthlm på lörda.. men hoppas de blir bättre tills dess. Sen frågade han om jag hade hosta. Då sa jag som det var att det kommit de senaste nu men mest är retlig hosta. Då skulle jag få hostmedicin med sa han.
Så när jag kom till apoteket så fick jag pencillin, slemlösande brustabletter och hostmedicin. 319 kr.. svindyrt med medicin ju! Man blir ruinerad :(
Men nu är det skönt att veta att man inte inbillat sig att man haft ont i öronen. Och man vet att det inte är förkylningslock. Hade iofs vart bättre för då hade det väl försvunnit snabbare. Men men..
Det var vad jag hade för nu :)
Han konstaterade med en gång att det var öroninflammation.. likaså i andra örat. Suck.. dubbelsidig öroninflammation.. kul säger jag bara.. o vi som ska te sthlm på lörda.. men hoppas de blir bättre tills dess. Sen frågade han om jag hade hosta. Då sa jag som det var att det kommit de senaste nu men mest är retlig hosta. Då skulle jag få hostmedicin med sa han.
Så när jag kom till apoteket så fick jag pencillin, slemlösande brustabletter och hostmedicin. 319 kr.. svindyrt med medicin ju! Man blir ruinerad :(
Men nu är det skönt att veta att man inte inbillat sig att man haft ont i öronen. Och man vet att det inte är förkylningslock. Hade iofs vart bättre för då hade det väl försvunnit snabbare. Men men..
Det var vad jag hade för nu :)
Vårdcentralen 15.45
Ja då har jag äntligen fått en tid.. en dubbelbokad sådan som vanligt.. när ska man fixa fler läkare egentligen.. alltid får man dubbelbokade tider.. men jag får komma i alla fall. Ibörjan lät det väldigt negativt o hon ville nog inte att jag skulle komma.. men tillslut tog hon ner den hårda muren och började nog tycka synd om mig. Var tvungen att dra upp hela gamla bagaget dock för att hon skulle låta mig komma.. Men det är ju sant så det spelar ju ingen roll. Har man stumma trumhinnor så har man så e de bara. Då är det väldigt viktigt att kolla öronen såfort man har ont i dem för att inte få sämre hörsel än vad man redan har.
Det var när jag nämnde att jag hade stumma trumhinnor hon bytte attityd. När vi la på så hade hon medlidande i rösten till och med.
En sak som var lite roligt med det var när Johan ringde till ågårdskogens vårdcentral förra veckan så sa de att vi tillhörde Gullvingens vårdcentral. Nu sa hon jag pratade med på Gullvingen att vi tillhörde ågårdsskogen... undra vilka vi tillhör egentligen.. Hoppas ågården för det stället gillar jag mer. Det är mycket närmare dit.. men fördelen med Gullvingen är att det finns ett apotek där..
